20160916

Inför lanseringen av e-versionen av Och sen då? samtalade Chin Lit med A Yi (pseudonym för Ai Guozhu) – polisen som sadlade om till författare och som nu höjs till skyarna av litteraturkritiker och författare. Läs intervjun här:

Chin Lit: Du är ursprungligen polis och man kan se spår av dina erfarenheter i dina texter som ofta innehåller kriminella händelser, men jag anser inte att du är en kriminalromanförfattare, för det du skriver har väldigt mycket filosofiskt innehåll. Tänker du själv mycket på den typen av stora frågeställningar?

A Yi: När jag fortfarande tjänstgjorde som polis tyckte jag om att studera människor. Varje människa bär på en slags hemlighet. Det gäller mig själv också, ibland gör jag saker som jag själv aldrig skulle kunna tro kan hända. Till exempel var jag hemligt kär i en tjej i åtta år, en sådan där tjej som aldrig skulle kunna bli min. Det är som om det finns två personer av mig själv, ett jag som lever efter instinkten, ett annat jag som tittar närmare på hur saker och ting förhåller sig. Jag kommer ihåg en kväll då jag lyssnade på musik och en sång plötsligt fick mig att komma att tänka på henne och då började jag gråta. När sången hade tystnat fortsatte gråten, så jag satte på den igen. Till slut tog tårarna slut. Då lyfte jag ansiktet och tittade rakt in i en lampa för att tvinga fram fler tårar. Mitt andra jag började analysera detta beteende, varför sitter denna människa och fabricerar en sådan här sak? Varför tvinga fram tårar? Var det för att tårarna är ett heligt måste när man längtar och sörjer?

Ja, ett tag var jag inne lite på existentiella frågor.

Chin Lit: Chin Lit gläder sig över att din roman Och sen då? nu kan presenteras för svenska läsare. Denna bok är väldigt speciell, för mesta delen av innehållet handlar ju faktiskt om tiden efter det att huvudkaraktären redan blivit häktad av polisen. Hur kom du på att skriva en sådan här berättelse?

A Yi: Innehållet i denna roman har sitt ursprung i en verklig händelse som ägde rum 2006 då en gymnasieelev mördade sin skolkamrat. Media rapporterade om fallet både länge och väl, för ingen kunde komma på mördarens motiv, hur mycket de än frågade sig själva och andra. Så anledningen till att jag skrev Och sen då? var nog för att utforska motivet till dådet. Jag anser att det var en enorm ensamhet (tristess) som gav upphov till beteendet. I det riktiga fallet stod det någonstans i hans dagbok att han ville prova på känslan av att vara jagad, kanske var det för att tillfredsställa denna önskan som han utförde det. Många människor lider av ensamhet. Under många år var jag själv också mycket ensam, men skillnaden är att jag har en förnuftsspärr som influerar mitt beteende, mördaren hade det inte, och även om han skulle ha det så brydde han sig inte om den.

Chin Lit: Romanens huvudkaraktär är inte en vild galning eller en psyksjuk person, utan en vanlig yngling. Anser du att vem som helst skulle kunna utföra det dåd han utförde, om vederbörande vore utsatt för speciella omständigheter?

A Yi: Under normala omständigheter nej, de flesta människor är goda. Många som är ensamma får knäppa tankar, till exempel önskar att det skulle börja brinna på stan, att ett krig eller en epidemi sätter igång i världen så de kan komma ur sin vanliga trall, men de flesta skulle inte ge sig ut och förverkliga den typen av tankar, bara väldigt få galningar skulle göra så. För det är ju så att i stort sett alla människor har någon gång haft en absurd tanke, men väldigt få omsätter den i praktiken. Under särskilda omständigheter, kanske där inga normala moraliska värderingar existerar, så skulle många kunna bli galna.

Chin Lit: Huvudkaraktären har flyttat från landsbygden till storstan, en resa som du också gjort, hur var det att växa upp på landsbygden och varför lämnade du den? Är det svårt att integreras i staden?

A Yi: Jag växte upp på landsbygden bland vattendrag, blommor, åkrar, odlingar och dylikt. Jag kunde till och med se solnedgången. I stan, om du öppnar fönstret, kan du i bästa fall kanske se ett berg framför dig men då förefaller det konstigt nog skrämmande. På landsbygden är det helt annorlunda och luften är bättre där också. Men de som bor på landsbygden är förhållandevis fattiga i jämförelse och har lägre bildning på grund av att tillgången till kunskap är lägre. De har inga ideal. I stan kan man förverkliga en hel del drömmar, till exempel att bli författare. Om jag hade bott kvar på landsbygden fortfarande, hade jag inte haft en chans att bli författare. Kommer att tänka på Guy de Maupassants roman Bel-Ami där det står ungefär så här: ”Deras kött och blod, ligger och ruttnar på marken och förblir ruttet.”

Om man ska bo och trivas på landsbygden så är förutsättningen att personen ifråga är bildad och älskar att läsa.

Chin Lit: Och sen då? får mig att tänka på huvudkaraktären i Camus Främlingen. Både han och din huvudkaraktär är unga förbrytare som alienerat sig från samhället, så jag skulle vilja fråga, har du influerats av någon författare och i så fall vem?

A Yi: Denna roman har influerats av Albert Camus, både Främlingen och Caligula. Innan jag skrev den läste jag även flera verk av den amerikanske författaren James M. Cain som ju Främlingen påverkats av (exempelvis Postmannen ringer alltid två gånger och Double Indemnity). Jag hade också sett filmen Taxi Driver ett flertal gånger. När jag skriver influeras jag nog av många författare och jag tänker att det är väl det som händer generation efter generation av författare, att litteraturen lever vidare, att det blir en slags arvsföljd och därmed en möjlighet till utveckling.

De författare som influerat mig mest är Franz Kafka, Albert Camus, Milan Kundera, Jorge Luis Borges, Flannery O’Connor och William Faulkner, men den senaste tiden även Marcel Proust.

Chin Lit: Jag tycker jag känner igen huvudkaraktären i din roman Och sen då?, är det möjligtvis personen som benämns ”Z” i novellen Ofantligt mycket tid? När du skrev Ofantligt mycket tid, hade du då redan bestämt dig för att utveckla Z till en huvudkaraktär i en roman?

A Yi: Ja, ”Z” står för efternamnet Zhao. Killen som 2006 dödade sin skolkamrat i Xi’an hette Zhao Dawei. Han var på rymmen ända tills de fick fast honom i en provins långt därifrån – Shandong. När jag skrev Ofantligt mycket tid hade jag redan tanken på att skriva Och sen då?.

Chin Lit: På tal om Ofantligt mycket tid, det är en fantastisk novell, också med filosofiska inslag i form av existentialism – den liksom skrattar åt hela mänskligheten. Vad tror du själv är meningen med människans existens här i världen? Vad har du för tankar kring mänskligheten som helhet?

A Yi: Meningen med mänskligheten är kreativiteten. Utan kreativitet i livet eller om den vore helt icke-existerande skulle människan vara olycklig. En av anledningarna till att jag sade upp mig från min tjänst för allmännyttan – polis – var just att jag inte stod ut med ett liv utan kreativitet. Jag skulle inte kunna finna någon mening. Och vad jag menar med meningsfull kreativitet är som när en snickare gör en möbel, en arkitekt ritar ett hus, en kompositör skriver ett stycke musik, en författare skapar en värld byggd av bokstäver. Det viktiga är att älska sitt arbete och att tro på att det man gör är bestående.

Chin Lit: Vad var du för slags person när du var liten? Läste du mycket? När började du skriva saker? Hur gammal var du när du insåg att du ville bli författare?

A Yi: Jag har ett svagt minne av att jag som barn lyckades åstadkomma något som överraskade men sedan rann det ut i sanden. Fast det var just det lilla som fick folk att ägna uppmärksamhet men då lade jag inte manken till så jag gjorde min far besviken. Han hade inget tålamod och inte jag heller. Jag hade svårt för att avsluta saker jag påbörjat, ända tills jag blev 26 år gammal då jag plötsligt bestämde mig för att ta mig igenom en hel bok. Sedan dess har jag alltid försökt se till så att jag läser hela boken jag påbörjat läsa. Jag började skriva när jag var 30, för jag hade läst en del författares verk som jag tyckte jag hade kunnat skriva bättre själv. Först när jag blev 32 började jag skriva på allvar och plötsligt, när jag var 34, började en äldre generation författare erkänna mitt skapande, till exempel poeten Bei Dao. Då först insåg jag att jag kanske hade författartalanger och inte behövde vara så blygsam längre.

Chin Lit: För en tid sedan blev du allvarligt sjuk, har sjukdomen påverkat ditt fortsatta skapande, innehållsmässigt eller i övrigt förändrat sättet att skriva?

A Yi: Sjukdomen har jag mig själv och mitt leverne att skylla på. Den har påverkat mig fysiskt, hur mycket jag orkar med. När man kommer i en sådan situation som jag var i så är det lätt att bli sjuk. Sjukdomen har påverkat mig på så vis att jag inte längre vågar kasta mig in i och gå helt upp i skrivandet, utan nu skriver jag bara några timmar om dagen istället för 10-15 timmar. Däremot har sjukdomen inte påverkat innehållet i det jag skriver, det har inte förändrats något märkbart. Fast kanske det bara är jag som inte upptäckt det, för senast jag träffade Bei Dao sa han plötsligt till mig: ”Dina senaste texter blir mer och mer skrämmande, man blir rädd, beror det på att du varit sjuk?”

Chin Lit: Vad tycker du är största utmaningen i skrivandet?

A Yi: Mina ideal när det gäller skrivande är att texten måste vara mycket stadig och där får inte finnas en massa onödigt innehåll, men det får heller inte fattas något. Ungefär som frisk muskelmassa. I övrigt bör den vara precis och korrekt. Den största utmaningen för en författare är hålla sig vid god hälsa. Det är som med fotbollsspelare, till syvende och sist handlar det om den fysiska orken.

Chin Lit: Jag har även en del lite kortare frågor till dig. Innan du börjar skriva, planerar du först berättelsen i detalj eller har du bara tänkt ut i grova drag vad du ska skriva om och att det får komma som det kommer?

A Yi: Jag brukar först göra en synopsis, sedan skriver jag efter det. När jag skrivit en bit, så stryker jag vissa delar, ända tills jag gått igenom allt och strukit färdigt. Efter det reviderar jag texten. Jag har ett enormt kontrollbehov och är en person som planerar väldigt mycket.

Chin Lit: Vad har du för skrivrutiner? Skriver du för hand? Var har du din skrivplats? Hur länge om dagen skriver du? Har du någon slags ceremoni eller regel?

A Yi: Jag använder dator och sitter på mitt hemmakontor. Förut skrev jag alltid på förmiddagarna men nu skriver jag på eftermiddagarna, fram till cirka fyratiden. Förr rökte jag mycket men nu har jag slutat röka, det gjorde jag för tre år sedan och nu kan jag inte tänka mig att ta ett bloss till. När jag skriver måste jag lyssna på musik samtidigt, har jag ingen musik på kan jag inte skriva.

Chin Lit: Vilken musik lyssnar du på då?

A Yi: All möjlig musik, jag är allätare.

Chin Lit: Vilka är de bästa böcker du läst? Namnge minst tre stycken.

A Yi:
Samlade verk av Geoffrey Chaucer, Geoffrey Chaucer
Den gudomliga komedin av Dante Alighieri
Absalom! Absalom!, William Faulkner
Bröderna Karamazov, Fjodor Dostojevskij
Anna Karenina, Leo Tolstoj

Chin Lit: Vad har du för råd att ge dem som vill bli författare?

A Yi: Du ska kunna stå ut med folks ifrågasättande. Du ska kunna utstå många plågsamma stunder. Fast å andra sidan, en vacker dag kanske någon kommer att leta upp din gravsten och i tysthet läsa en bit ur något du skrivit och det är ju någonting vackert. Så fort du har tagit steget och blivit skribent, så måste du arbeta hårt för att bli respekterad av andra.

A Yis roman Och sen då? finns nu i handeln, först ut som e-bok. Tryckt bok kommer ut i januari!